Ett halvfullt glas

Tretton insläppta mål, varav elva i andra halvlek är ingen vacker statistik efter sju spelade omgångar. Att det inte heller har gjorts något framåt i andra halvlek under de fem senaste omgångarna gör knappast saken bättre. Bottennappen har varit de två senaste hemmamatcherna mot Villarreal och Real Sociedad. 0-3 respektive 1-3 är resultat att smälla up på skämshyllan. Spelmässigt såg det kanske lite bättre ut i derbyt mot bröderna från San Sebastian, men att släppa in tre mål i en match man har "spelmässig" kontroll på går inte att snacka bort. Att vara så sårbara för individuella misstag är inte riktigt okej på den här nivån.

Trots detta är årets Athletic ett avsevärt intressantare projekt än fjolårets Ziganda-sankande kvicksandsvandring. Det har trots allt sett spelmässigt hyfsat ut i år. Det har pressats och erövrats boll. Det har trillats runt och hittats ytor man inte var i närheten av under fjolåret. Men att bjuda på så mycket när det vankas hemgång är naturligtvis under all kritik. På ett sätt är det Bielsabollens avigsidor vi har beskådat. Om det enbart fokuseras på att pressa och återerövra boll när man själv inte håller i taktpinnen gäller det naturligtvis att ha större lungor än motståndarna och rent logiskt är man tröttare i andra än i första halvlek. Saknar man ett kollektivt försvarstänk blir varje misstag då så mycket mer förödande. I Athletics fall har också avsaknaden av spets märkts tydligt. Mängder av halvchanser men ingen som har kunnat förvalta dessa.

Det som kännetecknat Athletic så här långt är med andra ord ett helt okej grundspel, ett dåligt anfallsspel och ett uruselt försvarsspel. Berizzo har alltså ett och annat att skruva på under det kommande uppehållet. Först och främst får det inte bli målchans bakåt så fort man tappar bollen. Målvakten, det forna fjärdevalet, Unai Simon har absolut inte gjort bort sig men det låter oroväckande att Kepas förväntade ersättare Alex Remiro verkar vilja lämna klubben.
Backlinjen har individuellt sett hållt nivån. Men alltför många gånger har enskilda försvarsspelare lämnats åt sitt öde. På mittfältet är det för mig en gåta att Benat gång efter gång får chansen. Ingen slår bort så mycket bollar som Benat och i ett lag där bolltapp med stor sannolikhet innebär målchans bakåt borde den typen av spelare sitta på bänken. Unai Lopez har inte gjort bort sig de få gånger han fått chansen och är både mer bollsäker och mer framåtlutad än Benat. Vilket borde passa Berizzos spelstil bättre.

Anfallet har hittills präglats av Inaki Williams oförmåga att hitta sin roll som striker. Jag förstår inte riktigt Berizzos envishet med att ha Inaki längst fram. Inaki är betydligt vassare på en kant där han får utrymme för sin snabbhet och irrationalitet. Nu verkar Aduriz vara tillbaka efter skada men i hans frånvaro skulle jag hellre se Raul Garcia där framme med Inaki som kantspringare.

Om jag då får hoppas lite inför fortsättningen, hoppas jag först och främst att sagan Alex Remiro får ett lyckligt slut. Talangmässigt är han trots allt strået vassare än Unai Simon och Iago Herrein borde inte vara aktuell som något annat än reserv.

Individuellt finns egentligen inget att anmärka på i backlinjen. Yuri Berchiche, Yeray Alvarez, Inigo Martinez, Peru Nolaskoain, Unai Nunez, Ander Capa och Oscar de Marcos borde vara tillräckligt för att täppa till tillräckligt. På det defensiva mittfältet är fortfarande frågan vem som bör komplettera Dani Garcia i förstauppställningen. Personligen ser jag gärna fjolårskatastroferna Benat, Iturraspe och San Jose på behörigt avstånd från förstavalet på positionen. Unai Lopez borde istället få fler chanser och skulle det inte funka riktigt kanske Nolaskoain skulle kunna ta ett par steg upp från backlinjen. I Bilbao Athletic har ju det defensiva mittfältet varit hans naturliga position. Och är det fortfarande casting för den platsen när det närmar sig nyår kanske den sjuttonårige supertalangen Unai Vencedor är ett alternativ att vädra. Han har just tagit sig upp till Bilbao Athletic från juniorerna men är redan lagets givne dirigent och jag skulle inte ha nåt emot att se honom få chansen bredvid Dani Garcia om ingen av de andra spekulanterna visar framfötterna tillräckligt.

Skulle också gärna se Bilbao Athletics offensiva motor Inigo Vicente i a-truppen. Att Berizzo förpassade honom till b-laget så snabbt i somras är något jag inte riktigt begriper. Han har spelsinne och bollkänsla som inte ligger Muniain långt efter. Likt Unai Lopez såg Vicente riktigt spännande ut under sommarmönstringen och likt Lopez borde Vicente vara en spelare som går hem i Berizzos systembygge. Läromästaren Bielsa satsade gärna på unga och oprövade kort under sin tid i Athletic och jag hade hoppats på att lärjungen Berizzo skulle göra nåt liknande. Tyvärr känns det som att argentinaren bara vågat förändra till hälften och jag är ganska säker på att tålamodet varit större på läktarplats om han hade vågat rensa ut mer. Usla resultat i kombination med att någon av de tre falsksjungande tenorerna fortfarande halkar omkring på mitten är ingen bra kombo om Berizzo vill ha kvar sitt jobb efter jul.

Rejält med frågetecken och en hel del att vrida åt rätt håll för Berizzo alltså, men med fjolårssäsongen i allt för färskt minne väljer jag ändå att se glaset som halvfullt några veckor till.

Vi går mot bättre tider

Ja, säsongen 18/19 kan väl knappast bli sämre än 17/18. Resultatmässigt har förvisso varken försäsong eller inledningen på ligaspelet briljerat men det har i alla fall funnits en tanke om hur spelet ska spelas. För om det var nånting som präglade fjolåret var det den totala brist på idéer som Ziganda stod för. Sällan har en tränare varit så frånvarande idémässigt sett som då. Varje match kändes som lite två-mål efter jobbet en grusig måndagkväll. Att den nye tränaren Eduardo Berizzo åtminstone har en spelfilosofi i ryggen känns som himmelriket i jämförelse. Jag är inte hundra på att hans lite Bielsa-inspirerade fotboll kommer nå guld och gröna skogar  men vi har i alla fall något att hoppas på. Spelmässigt har det också ute på planen varit bättre tider. Visst har det sett mer än lovligt svajigt ut bakåt och visst saknas det en målskytt som kan mäta sig med Don Aduriz, men det finns en tillförsikt att hålla i handen.

Längst bak ser det naturligtvis mycket sämre ut än ifjol. Kepa har för rekordpengar blivit Chelsea-man och den givne arvtagaren Alex Remiro är satt i frysboxen eftersom han inte är nöjd med sitt kontrakt. Och eftersom fjolårets andreman Herrein är skadad tvingades Athletic plocka tillbaka utlånade Unai Simon. Simon har gjort det bra i sina två matcher men tvisten med Remiro måste lösas om det inte ska bli otäckt bakåt vad det lider. Jag tror inte på en säsong med Iago Herrein som förstemålvakt.

I backlinjen väntar vi på vinterns förvärv Inigo Martinez återkomst från skadelistan och när det sker kan det bli riktigt fint. Sommarens stjärnvärvning blev PSG-basken Yuri Berchiche som på den högra backsidan förpassat Balenziaga till läktaren. På den andra sidan har Ander Capa klivit in som ett alternativ till Oscar De Marcos och i mitten har unge Peru Nolaskoain tagit en överaskande plats i Martinez frånvaro. Frågan är vem som framöver tar platsen bredvid Martinez givna? position. Nolaskoain var det gångna året mittfältare i b-laget, men Berizzo har alltså velat satsa på honom som mittback i a-laget. Och det måste man ändå säga att Peru klarat med den äran. Eftersom även Yeray Alvarez och Unai Nunez har mittbackskvaliteter utöver det vanliga tror jag vi kan ha rätt att förvänta oss en framtid i dur pi den lagdelen.

På mittfältet har framför allt förre Eibar-spelaren Dani Garcia tagit kommandot. Däremot är platsen bredvid honom lite mer öppen för diskussion. Personligen ser jag helst att han kompletteras med Unai Lopez som var utlånad till Rayo Vallecano året som gick. Mittfältsrojkan Benat, San Jose och Iturraspe som kanske mer än andra har fått symbolisera det havererade fjolåret är fortfarande kvar i truppen men ingen av dem känns som ett förstaval i dagsläget. Exempelvis fick Berizzo rejält med kritik för att han bytte in Iturraspe istället för Unai Lopez i läget 2-0 mot Huesca. Den allmänt slöe Iturraspe blev lite av syndabock för poängtappet den gången och det skulle förvåna om Berizzo ger honom så mycket fler chanser. Lite länge fram i mittens rike har vi Iker Muniain som förhoppningsvis får vara skadefri den här säsongen. Sedan hoppas vi naturligtvis att Inaki Williams tar ytterligare ett steg framåt i karriären. Som flankspringare verkar Inigo Cordoba och Markel Susaeta få fortsatt förtroende och allra längst fram har vi fortfarande Aduriz. Som 37-åring tror jag dock att han bör alterneras ganska flitigt. Problemet är att man inte riktigt vet hur. Från b-laget har Guruzeta plockats upp men det är tveksamt om han i dagsläget kan axla den stores mantel. Även Inaki har testats längst fram, utan större framgång. Personligen skulle jag gärna se att man prövar Raul Garcia där fram. Speciellt nu när han inte verkar ha en given startplats längre.

En spelare som var tänkt att alternera b-lagsspel med a-lagsspel den här säsongen var 18-årige Oihan Sancet som till mångas förvåning tagit klivet upp från juniorlaget till a-truppen. Sancet har varit outstanding i alla juniorlag och är en närmast komplett mittfältare som Athletic förväntar sig stordåd från. Tyvärr har hans guldkantade väg stött på patrull i och med en allvarlig knäskada (lite lik den som Muniain ådrog sig för ett år sedan) som förmodligen innebär att hela säsongen är förstörd.

En annan talang som varit fullständig dominant i sina åldersklasser på väg upp är 20-årige Inigo Vicente. Till mångas förvåning lyckades han under försäsongsträningen inte charma Berizzo tillräckligt mycket för en plats i a-laget. Personligen skulle jag gärna se att Berizzo omvärderade det beslutet, speciellt nu när Sancet inte är tillgänglig. Vicente besitter en spelintelligens utöver det vanliga.

Vid sidan av Sancet såg vi Unai Vencedor briljera med sin allra bästa taktpinne i fjolårets juniorlag och likt sin kollega har även denne mittfältstalang tagit steget upp i år. Att som ännu inte 18 år fyllda vara den givne dirigenten i Bilbao Athletic är imponerande. Förmodligen anses Vencedor i  nuläget för ung för ett tådopp i förstalaget, men om spelfördelarrollen på det bakre mittfältet inte fylls på ett tillfredsställande sätt under hösten skulle jag inte alls bli förvånad om Vencedor åtminstone får dofta på positionen under våren. Om Sancets rehabilitering går bra kommer nog paret Sancet/Vencedor vara Athletics kungar på mitten inom något år.