Balenziaga

Som på-håll-supporter har jag alltid slagits av bristen på "kritik" mot spelare och ledare inom Athletic Bilbao. Själv har jag på tryggt avstånd krävt både tränaren Ernesto Valverdes och diverse tveksamt presterande spelares avgång när spelet och resultaten hackat, men varje gång har jag slagits av att den typen av onyanserad spelarkritik lyser med sin frånvaro innanför den baskiska klubbens väggar. I lördags förstod jag varför, på riktigt varför. Det som hände fick mig faktiskt att skämmas en smula eftersom jag under det gångna året skällt en hel del på just lördagkvällens huvudperson.

I Bilbao åker man hellre ut ur La Liga än rubbar på sin policy om vad Athletic Club är och bör vara. När andra klubbar köper och säljer för åtskilliga miljoner, ägnar sig Athletic framför allt åt det man har, dvs utveckling av egna produkter. En lokal förankring som naturligtvis skapar band av närmast familjär karaktär. Spelarna och ledarna är inte utbytbara gladiatorer som de är i den moderna fotbollens finrum. I somras köptes det och såldes det exempelvis för noll kronor i Bilbao. Athletic är som den lokala ungdomsföreningen där alla är engagerade i alla och den glädje som alla, i laget och på läktaren, visade när Mikel Balenziaga äntligen fick sätta dit bollen ser man bara i en klubb där alla är engagerade i alla.

Efter ungefär tio år som professionell fotbollsspelare, mestadels i Athletic Club, har Balenziaga aldrig tidigare gjort mål, så när han några minuter efter det att Sevilla kvitterat fick chansen tog han den tillvara på absolut stiligaste vis. Efter att enkelt ha fintat sig till ett skottläge i hörnet av straffområdet drog han till. Hela San Mames förvandlades i det ögonblicket till ungdomslaget där den blyge alibispelaren äntligen får göra sitt första mål. Att Athletic Club återtog ledningen mot de bistra rivalerna Sevilla var stort men att Mikel Balenziaga fick göra mål var större. Det är vad Athletic Bilbao handlar om.

September i Bilbao

Fem matcher in i La Liga ser det på pappret ganska hyfsat ut för Athletic Bilbao. Efter två förluster har det blivit tre raka segrar. Men även om det resultatmässigt, med undantag av det rejäla magplasket mot Sassuolo i EL, varit godkända dagar på jobbet har spelet sett trevande och lojt ut. Deras guldfötter, Aymeric Laporte och Inaki Williams har en bra bit kvar till normal status. Det samma gäller fjolårets succélås på mitten, Mikel San José och Benat Etxebarria. Dessutom befinner sig även högerbacken Oscar De Marcos fjärran från fjolårets fina spel. Vänsterbacken Mikel Balenziaga utgjorde i fjol tillsammans med Laportes mittbackskollega Etxeita lagets svagaste punkt och tyvärr tyder ingenting så här långt på motsatsen för Balenziagas del den här säsongen. Före detta underbarnet, Baskiens Messi, Iker Muniain har förbenat svårt att komma tillbaka i gammalt slag. Han försöker och försöker men lyckas endast stötvis vissa prov på det han egentligen kan. Fjolårets skyttekung Aduriz visade, efter en trög start på säsongen, åtminstone mot Valencia att han fortfarande har förmågan och rivjärnet Raul Garcia har i alla fall frälst oss med två drömträffar från långt håll. Att se mosiga ut i september har faktiskt utvecklat sig till en dålig vana under Ernesto Valverdes ledning. Enda undantaget var 2013, då Valverde precis tillträtt och laget inte hade nåt Europaspel att tänka på.

Visst hade det varit trevligt med Chelseas Azpilicueta bredvid Laporte och Arsenals Monreal på vänsterbacken istället för Balenziaga, men i brist på dessa ständiga ryktesköp kanske man bör blicka inåt. Kanske kan Inigo Lekue blomma ut och ta över vänsterbacken och kanske kan Yeray Alvarez göra detsamma och bli den permanenta lösningen bredvid Laporte som vi så länge saknat. Ett långskott på mittbacken kanske också går att finna i den spelskicklige defensive mittfältaren Ander Iturraspe som efter ett strålande 2014 då han tom blev uttagen i Spaniens VM-trupp, blev skadad och nu haft svårt att ta tillbaka sin plats i förstaelvan. Att backa några meter skulle kanske vara lösningen för både honom och Athletic.

Men även om det ser hackigt ut för stunden finns det så mycket grundkvalitet i laget att om alla bara får vara friska och kan komma upp till sin potential kan det här bli riktigt trevligt framåt våren.