tisdag 4 september 2018

Vi går mot bättre tider

Ja, säsongen 18/19 kan väl knappast bli sämre än 17/18. Resultatmässigt har förvisso varken försäsong eller inledningen på ligaspelet briljerat men det har i alla fall funnits en tanke om hur spelet ska spelas. För om det var nånting som präglade fjolåret var det den totala brist på idéer som Ziganda stod för. Sällan har en tränare varit så frånvarande idémässigt sett som då. Varje match kändes som lite två-mål efter jobbet en grusig måndagkväll. Att den nye tränaren Eduardo Berizzo åtminstone har en spelfilosofi i ryggen känns som himmelriket i jämförelse. Jag är inte hundra på att hans lite Bielsa-inspirerade fotboll kommer nå guld och gröna skogar  men vi har i alla fall något att hoppas på. Spelmässigt har det också ute på planen varit bättre tider. Visst har det sett mer än lovligt svajigt ut bakåt och visst saknas det en målskytt som kan mäta sig med Don Aduriz, men det finns en tillförsikt att hålla i handen.

Längst bak ser det naturligtvis mycket sämre ut än ifjol. Kepa har för rekordpengar blivit Chelsea-man och den givne arvtagaren Alex Remiro är satt i frysboxen eftersom han inte är nöjd med sitt kontrakt. Och eftersom fjolårets andreman Herrein är skadad tvingades Athletic plocka tillbaka utlånade Unai Simon. Simon har gjort det bra i sina två matcher men tvisten med Remiro måste lösas om det inte ska bli otäckt bakåt vad det lider. Jag tror inte på en säsong med Iago Herrein som förstemålvakt.

I backlinjen väntar vi på vinterns förvärv Inigo Martinez återkomst från skadelistan och när det sker kan det bli riktigt fint. Sommarens stjärnvärvning blev PSG-basken Yuri Berchiche som på den högra backsidan förpassat Balenziaga till läktaren. På den andra sidan har Ander Capa klivit in som ett alternativ till Oscar De Marcos och i mitten har unge Peru Nolaskoain tagit en överaskande plats i Martinez frånvaro. Frågan är vem som framöver tar platsen bredvid Martinez givna? position. Nolaskoain var det gångna året mittfältare i b-laget, men Berizzo har alltså velat satsa på honom som mittback i a-laget. Och det måste man ändå säga att Peru klarat med den äran. Eftersom även Yeray Alvarez och Unai Nunez har mittbackskvaliteter utöver det vanliga tror jag vi kan ha rätt att förvänta oss en framtid i dur pi den lagdelen.

På mittfältet har framför allt förre Eibar-spelaren Dani Garcia tagit kommandot. Däremot är platsen bredvid honom lite mer öppen för diskussion. Personligen ser jag helst att han kompletteras med Unai Lopez som var utlånad till Rayo Vallecano året som gick. Mittfältsrojkan Benat, San Jose och Iturraspe som kanske mer än andra har fått symbolisera det havererade fjolåret är fortfarande kvar i truppen men ingen av dem känns som ett förstaval i dagsläget. Exempelvis fick Berizzo rejält med kritik för att han bytte in Iturraspe istället för Unai Lopez i läget 2-0 mot Huesca. Den allmänt slöe Iturraspe blev lite av syndabock för poängtappet den gången och det skulle förvåna om Berizzo ger honom så mycket fler chanser. Lite länge fram i mittens rike har vi Iker Muniain som förhoppningsvis får vara skadefri den här säsongen. Sedan hoppas vi naturligtvis att Inaki Williams tar ytterligare ett steg framåt i karriären. Som flankspringare verkar Inigo Cordoba och Markel Susaeta få fortsatt förtroende och allra längst fram har vi fortfarande Aduriz. Som 37-åring tror jag dock att han bör alterneras ganska flitigt. Problemet är att man inte riktigt vet hur. Från b-laget har Guruzeta plockats upp men det är tveksamt om han i dagsläget kan axla den stores mantel. Även Inaki har testats längst fram, utan större framgång. Personligen skulle jag gärna se att man prövar Raul Garcia där fram. Speciellt nu när han inte verkar ha en given startplats längre.

En spelare som var tänkt att alternera b-lagsspel med a-lagsspel den här säsongen var 18-årige Oihan Sancet som till mångas förvåning tagit klivet upp från juniorlaget till a-truppen. Sancet har varit outstanding i alla juniorlag och är en närmast komplett mittfältare som Athletic förväntar sig stordåd från. Tyvärr har hans guldkantade väg stött på patrull i och med en allvarlig knäskada (lite lik den som Muniain ådrog sig för ett år sedan) som förmodligen innebär att hela säsongen är förstörd.

En annan talang som varit fullständig dominant i sina åldersklasser på väg upp är 20-årige Inigo Vicente. Till mångas förvåning lyckades han under försäsongsträningen inte charma Berizzo tillräckligt mycket för en plats i a-laget. Personligen skulle jag gärna se att Berizzo omvärderade det beslutet, speciellt nu när Sancet inte är tillgänglig. Vicente besitter en spelintelligens utöver det vanliga.

Vid sidan av Sancet såg vi Unai Vencedor briljera med sin allra bästa taktpinne i fjolårets juniorlag och likt sin kollega har även denne mittfältstalang tagit steget upp i år. Att som ännu inte 18 år fyllda vara den givne dirigenten i Bilbao Athletic är imponerande. Förmodligen anses Vencedor i  nuläget för ung för ett tådopp i förstalaget, men om spelfördelarrollen på det bakre mittfältet inte fylls på ett tillfredsställande sätt under hösten skulle jag inte alls bli förvånad om Vencedor åtminstone får dofta på positionen under våren. Om Sancets rehabilitering går bra kommer nog paret Sancet/Vencedor vara Athletics kungar på mitten inom något år.