Apoel

Att få se Iñaki Williams spela mot Apoel var ren och skär njutning, det var säkert fler än jag som då undrade vad Valverde höll på med när han med Apoel mot repen och dryga kvarten kvar bytte ut honom för att säkra upp bakåt?.  Apoel hade bollen under kontroll på Athletics planhalva tre gånger under matchen, vilket resulterade i två mål och en stolpträff. Under all kritik är ett understatement och kan man inte hålla tätt bakåt bör man nog lita på devisen "anfall är bästa försvar". Att då byta ut mannen som på egen hand skapade målchanser varje gång han nuddade bollen är närmast oförlåtligt. Med Iñaki kvar på planen hade det med stor sannolikhet rullat i väg på ett sätt att ett slarvigt baklängesmål  i slutminuterna inte spelat nån roll. Tyvärr var det inte första gången Ernesto Valverde visade att han inte litade på sitt lags offensiva kraft och tyvärr straffade det sig även denna gång. Att om en knapp vecka resa till Cypern med 3-2 i ryggsäcken är naturligtvis ingen säker grundning med tanke på Athletics bottelöst urusla bortaspel den här säsongen och det skulle inte alls förvåna om Valverde åter igen fegspelar vilket åter igen torde leda till en förnedrande insats på bortaplan. Hoppas att jag har fel, att vi istället för fegspel och alibiuppträde får se ett spel där Athletic inser att de står inför säsongens viktigaste match och visar att de har ett mycket bättre lag som även på bortaplan kan spela ut sitt motstånd. För om vi ska vara ärliga har de inget i EL att göra om en bortamatch mot Apoel blir en övermäktig uppgift. Om Valverde väljer hängslen och handbroms och resultatet blir ett pinsamt uttåg ur EL, hoppas jag därför att de satsar på en ny tränare inför nästa säsong. Det här kommer vara Valverde sista chans att ge mig fingret och visa upp ett Athletic som ger f-n i var man spelar. Upp till bevis med andra ord.