Och så blev det då officiellt. Efter fyra år i klubben valde Ernesto Valverde att vandra vidare. Lockropen från klubben där han spelade några få år för nästan trettio år sedan gick inte att motstå. När Valverde för fyra år sedan kom tillbaks till Bilbao för en andra sejour var det som ersättare för den minst sagt färgstarke Marcelo Bielsa. Den offensivt lagde Bielsa hade förvandlat den mest brittiska av spanska klubbar till ett Barca 2.0, ett lag som utan tanke på konsekvenserna skulle spela sig ur alla situationer. Som alltid med den flegmatiske argentinaren är det storslagen fest ett tag. En fest som alltid följs av en tung baksmälla. Säsongen 2011/12 var det många som sjöng Bielsas och Athletics lov. Utspelningen av Manchester United i Europa League är förmodligen det bästa vi sett ett Athletic Bilbao åstadkomma på många år. Om 11/12 var champagne och jordgubbar var 12/13 osämja och ont i huvudet. Sommaren 2013 kom därför den mer jordnära Bilbaobekantingen Valverde till undsättning. Luftslotten och de storslagna drömmarna ersattes av stabila fötter på jorden. Spelet har under de fyra åren inte varit lika sprakande som under Bielsas tid men resultatmässigt går det knappast att klaga på Valverdes verk i klubben. Placeringarna 4, 7, 5 och 7 med dithörande Europaspel är naturligtvis med beröm godkänd. Trots detta känner jag att tiden för avtackningen är väl vald. Det sista året med Valverde var sämre än året innan och det med ett material som borde kunnat bättre. Möjligen har Valverde nått vägs ände med sitt samarbete med Athletic Bilbao och att i det läget lämna över handen till b-lagets Bilbao Athletics Cuco Ziganda är kanske det bästa för alla inblandade. Ziganda är själv ett ganska oskrivet kort men sett till vad han har att spela med finns det all anledning att inte rädas morgondagen.
Målvakten Kepa Arrizabalaga är vid 22 års ålder en av Spaniens mest lovande och bakom honom finner vi den ett år yngre Alex Remiro som under våren varit utlånad till Segundadominanten Levante. Backlinjen har när den varit ordinarie sett ganska stabil ut under den gångna säsongen. Speciellt är det mittens rike med Aymeric Laporte och årets stora genombrott Yeray Alvarez som imponerat. Laporte och Yeray är trots sin ungdom stöttepelarna i Athletics defensiv och vi är många som hoppas att flyttryktena runt framförallt Laporte även denna sommar stannar vid just bara rykten. På deras vänstra sida har Mikel Balenziaga haft sin hittills bästa tid i klubben. Efter att ha varit en av de mer utskällda under några år har han växlat upp och visat att den tidigare säkerhetsrisken blivit nån att hålla i handen när det blåser. Oscar De Marcos som i huvudsak huserat på den högra sidan har efter en halvdan säsong kommit upp i gammalt gott slag först framåt vårkanten. Axlandet av De Marcos gamla roll som inhoppande allt-i-allo-spelare har Inigo Lekue tagit med viss framgång. Och även om han saknar lite stabilitet tror jag att hans roll i laget har stor chans att fördjupas.
Den yta i laget som dippat mest i förhållande till föregående år är det defensiva mittfältet. I fjol var Benat Extebarria och Mikel San Jose närmast outstanding på den platsen. Tyvärr har ingen av herrarna kommit upp i den standarden i år. Inte heller har Ander Iturraspe visat framfötterna när han väl fått chansen. Om det defensiva mittfältet med Benat och San José har sänkt sina betyg har den offensive mittfältaren, den pånyttfödde Iker Muniain gått i motsatt riktning. Äntligen börjar det gamla underbarnet visa varför han spåddes en karriär som Baskiens främste spelare genom alla tider. Framåt har Raul Garcia, Aritz Aduriz och Inaki Williams blandat och gett. Garcia sliter alltid hårt och Aduriz har fortfarande känsla för mål. Men likt fjolårets stora genombrott Inaki Williams har säsongen varit lite väl ojämn för Athletics hårdingar i frontlinjen.
Som vanligt är det den egna Lezaman som hoppet står till när truppen ska fyllas på inför kommande säsong och även om vi inte hittar den gyllene aura som lyste runt Muniain när han slog igenom som 16-åring finns det tillräckligt med talang för att någon eller några ska kunna ta liknande kliv som Yeray, Inaki eller Laporte gjort de senaste åren.
Varför inte någon av försvararna 97:an Unai Nunez, 96:an Andoni Lopez och 98:an Jon Sillero som alla gjort utmärkt ifrån sig i b-laget, Bilbao Athletic. Möjligen kan även nån av de utlånade 95:orna Markel Etxeberria, Oscar Gil eller Urtzi Iriondo få chansen i a-laget till hösten. På mittfältsfronten har Athletic ganska många ur det yngre gardet som befinner sig på gränsen till a-truppen. I b-laget har den tidigare långtidsskadade, 95:an Iker Undabarrena visat att han är tillbaka. Dessutom har 97:an Inigo Cordoba och 98:an Peru Nolaskoain visat grym potential. De bägge utlånade 93:orna Aker Akexte och Mikel Vesga är annars de som det talas varmast om när den kommande säsongens stora genombrott sias om. Möjligen har vi här ett gott alternativ om Benat och San Josés negativa kurva inte skulle brytas. I gränslandet har vi även 95:an Unai Lopez vars utvecklingskurva inte riktigt gått enligt förhoppningarna de senaste åren. Framåt kommer säkerligen 97:an Asier Villalibre få en och annan chans att visa att klubben inte behöver gå utanför huset för att finna Aduriz efterträdare. Och skulle det inte räcka finns 98:an Inigo Vicente i kulisserna, även om han förmodligen får vänta nån säsong på sin chans.
Nyförvärvsryktena brukar av naturliga skäl alltid vara fåtaliga. I år ryktas det främst om Pamplonasönerna Mikel Merino och Alex Berenguer. Supertalangen, 96:an, Merino har inte riktigt fått chansen i Borussia Dortmund och vill därför tillbaka till Spanien. Eftersom Osasuna ramlade ur högstadivisionen känns inte det som ett alternativ för den hemlängtande basken. Hans gamla lagkamrat i Osasuna, 95:an Berenguer sägs också ha blivit kontaktad av Athletic. Båda två är främst mittfältspelare med rejäl pontential. Merino har exempel varit en tongivande spelare i Spaniens olika juniorlandslag de senaste åren. Ett stående rykte så här års är också att Nacho Monreal kan vara på väg och i år är inget undantag. Tydligen är Monreal kompis med Raul Garcia och om han inte längre skulle ha en plats i Arsenals startelva kanske en övergång inte är omöjlig. Monreal skulle med sin rutin säkerligen bidra med trygghet i de bakre leden, men i det långa loppet ser jag ändå ungdomarna Merino och Berenguer som mer spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar