Iñaki Williams

Eftersom Athletic Bilbao har en något unik spelarpolicy är det viktigt att så gott det går behålla sina talanger. Att Iñaki Williams äntligen förlängde sitt kontrakt med Athletic Bilbao till 2021, med en utköpsklausul på 50 miljoner euro är då naturligtvis strålande nyheter. Strålande på mer än ett sätt, vill jag påstå. Under åren har jag med ganska stort darr på ribban försvarat deras inställning att endast spela med basker. Som motvikt till den kapitalistiska storfotbollen där rikast alltid vinner i längden brukar det ses som befriande med en klubb vars policy är närproducerat. Få har därför något ont att säga om att man först och främst spelar med de som växt upp i klubben. Det som jag har haft vissa problem med att förklara och försvara är vidgandet till att endast spela med basker, även basker som inte spelat sig upp genom Athletic Bilbaos ungdomsakademi. Min egen ickebruna tolkning av policyn är att det inte har med "etnicitet" att göra utan mer likt hur vi som inte är sverigedemokrater ser på svenskar. Lite slarvigt skulle man kunna säga att alla som bor i Baskien har rätt att spela i klubben, men spelare värvas inte utifrån om de inte tidigare har bott och verkat i Baskien. Men, som sagt, det är med darr på ribban den utvidgade policyn faller i god jord hos mig. Därför är det dubbelt glädjande att Iñaki nu förlänger. Domen brukar inte vara nådig mot "svikare" i klubben och många hårda ord riktades exempelvis mot Fernando Llorente, Javi Martinez och Ander Herrera när de valde att lämna. Befogad kritik blandades hejvilt med mer smutsiga kommentarer om bristen på "äkthet". Llorente var minsann spanjor och ingen äkta "bask", medan Martinez och Herrera förvisso var basker men inte uppfostrade i akademien. Även om majoriteten av supportrarna inte drog upp utbölingskortet i sin kritik, låg det ändå där och bubblade som en stinkande komposthög, som då och då kom upp till ytan. Med detta sagt är jag därför extra glad att Iñaki som mörkhyad och bask valde att förlänga.