Grumpy old man

Sju poäng på tre matcher är naturligtvis väl godkänt och spelmässigt har de första halvlekarna mot Barcelona och Real Sociedad varit strålande. Individuellt har framför allt våra lokomotiv till ytterbackar, Yuri och Capa, varit våra vägvisare. Men om jag nu ska påkalla min griniga gamla gubbe är jag aningen skeptisk till den i överkant defensiva hållningen som vår Gaizka lägger som ett täcke över spelet efter paus. Visst, resultat är allt och vi lyckades hålla undan mot Real Sociedad, och mot Barca fick vi till och med in ett segermål. Men trots detta förstår jag inte poängen med att så tydligt ge bort initiativet. Mot Real Sociedad kändes det som att vi borde ha kunnat döda matchen med ett 3-0-mål, men i stället för de extra kliven framåt tog vi istället ett steg åt sidan för att bara få tiden att gå. Förutom att det är ganska trist att titta på är det även en vansklig taktik. Hade exempelvis Isaks mål blivit godkänt hade vi haft en helt annan och mycket mer nervös matchbild den sista halvtimmen. Än så länge är resultaten på Garitanos sida men jag vill nog vänta ett tag till innan jag plockar fram glorian. Lyckas han med det här spelet (intensitet och hög press kombinerat med effektivt boxplay-spel) hålla oss kvar där uppe när det börjar nalkas adventstider är jag beredd att ta av mig hatten. Men att plocka fram genistämpeln enbart baserat på de två mest adrenalinkickande matcherna du kan tänka dig för Athletics del är i tidigaste laget för en grinig gammal gubbe.