Resultatbörsen i DN var kanske min första infodrog. Som nioåring kunde jag längta till måndagseftermiddagen när jag efter skolan fick chansen att absorberas av helgens alla resultat i diverse sporter. Främst var det fotbollsligorna som drog till sig mitt intresse och om man då hade ett favoritlag i varje tänkbar serie fanns det naturligtvis oceaner av tid för eftertanke och analys. Vi ska inte glömma att det här var en tid när informationsutbudet var ganska skralt milt sagt, så om man då kunde skapa morötter för den lilla information man kunde komma över var lyckan på den lurviga heltäckningsmattan gjord. Och ville man ha information om sportresultat var måndagarnas DN oslagbar. Ingen serie var för obskyr för att inte innehålla åtminstone ett lag att hålla en extra tumme för. Vissa lag föll i glömska när resultatbörsen inte var högsta prio längre, medan andra lag följde med in i text-tv-land. Lag som Slask Wroclaw och Sparta Prag föll i glömska ganska fort medan ett lag som Milan, i min värld framhejad av hockeytjecken Milan Novy, fick förnyat förtroende dryga tio år senare i och med den oranga trion. I den spanska ligan blev valet en klubb från Baskien. Att de kom från Baskien var inget jag brydde mig om då. Den simpla anledningen var att Bilbao lät tuffare än alternativen. Kärleken till Athletic Bilbao var varken större eller mindre än den till Slask Wroclaw, men som sagt ett av många skäl till att grotta ner mig i resultatbörsen.
Åren gick och även om jag med ett halvt öga hade koll på deras framgångar i början av 80-talet var det i ärlighetens namn inget jag brydde mig nämnvärt om. Det där halva ögat följde med under text-tv-åren då fascinationen över den baskiska identiteten fick mig att inte helt glömma laget. Men som sagt mer än ett halvt öga blev det aldrig. Det var först 2011 jag började följa laget mer kontinuerligt. Orsaken till det går att spåra till fotbolls-VM 2002, då jag innan matchen mellan Sverige och Argentina såg ett reportage om Argentinas tränare som blandade filosofi, galenskap och fotbollsperfektion på ett sätt som fängslade mig. Att han sedan åtta år senare skapade magi med Chiles landslag i Sydafrika gjorde knappast saken sämre. Så när nyheten om att Marcello Bielsa skulle ta över Athletic Bilbao föll flera poletter ner. Min favorittränare skulle alltså ta över ett av "mina" gamla favoritlag och sedan dess står jag stadigt i den virtuella kurvan. Bielsa som den idealist han är var naturligtvis en bidragande orsak till att det slappa blev stadigare och kärleken var som störst under dubbelmötet mot Manchester United i Europa League våren 2012. Och även om året efter egentligen blev en enda stor baksmälla där det länge såg ut att kunna sluta i segundan, var jag fast. När sedan Bielsa försvann försvann mycket av drömmarna men då var valet inte frivilligt längre. Den gamle Athletic-sonen Valverde var ingen "one in a milion" utan snarare en i mängden när han tog över. Första året gjorde han det dock så bra att det blev en plats i Champions League. Men ännu en gång drabbades laget av baksmälla och åkte ur Champions league på ett ganska förnedrade sätt och återigen var segundaspöket närvarande under en stor del av säsongen. En fin avslutning filade ändå till slutsumman en aning.
Om vi ska gå efter varannan-års-mönstret borde säsongen 15/16 ha nåt fint att erbjuda och efter en trög start finns det all anledning att se framtiden med tillförsikt. Anfallaren 34-årige Artiz Aduriz blir bara bättre med åren och har aldrig varit bättre än nu. När han skulle ersätta Llorente för ett par år sedan var han en målsumpare av rang men den sidan är nu som bortblåst och jag skulle inte bli förvånad om han håller klassen som en av de främsta spanska anfallarna i ytterligare några år. Vid hans sida har Inaki Williams tagit steget från talang till nånting riktigt stort på bara någon månad. Med ett par drömmål i sin ryggsäck är han för närvarande en av de hetaste spelarna i hela La Liga. En annan succéman är Raul Garcia som på grund av sparsam speltid värvades för en i sammanhanget ganska blygsam summa från Atletico Madrid. Garcia gick rakt in i laget och erbjöd en stadga åt anfallspelet som tidigare saknats. En annan spelare som fått en nytändning är den spelfödelande mittfältaren Benat Etxebarria som kom tillbaka från Real Betis 2013. Efter att ha varit Betis ryggrad i flera år hade han höga förväntningar på sig. Tyvärr lyckades han inte riktigt och fick i långa perioder sitta på bänken. Men nu två år senare är det som att alla bitar plötsligt fallit på plats för Benat som spelar med ett helt annat självförtroende nu än för ett år sedan. En annat lyckodrag har varit Oscar De Marcos flytt ner till högerbacken. De Marcos har tidigare varit den optimala reserven eftersom han i princip har kunnat spela var som helst på planen. Men det har också varit lite av hans olycka eftersom det ofta har funnits nån annan som varit förstavalet på platsen. Bredvid honom i backlinjen har Athletic fortfarande kvar en av världens mest lovande mittbackar i Aymeric Laporte. Vid sidan av planen har vi Athletics "golden boy" Iker Muniain och den tidiagre landslagsmannen Ander Iturraspe som är på väg tillbaka från långvariga skador. Om de kommer tillbaka i normal form ser framtiden onekligen ljus ut för Baskiens stolthet som på grund av sin policy lägger krutet på den egna akademin istället för på dyra nyförvärv. I år har det givit frukt i att man som enda lag har sitt reservlag i segundan. Ett reservlag som i princip är ett U-20-lag med spelare födda 1995 och senare. För ett år sedan kändes Athletic Club som närmast predestinerade för segundan. I princip alla underpresterade och laget verkade helt sakna viljan till förbättring. Ett år senare ser jag ett lag som till och med känns strået vassare än 13/14-upplagan som hamnade i Champions League. Mycket ska naturligtvis klaffa men OM alla får var hela och rena är fjärdeplatsen (alternativt EL-seger) en inte helt orealistisk målsättning. Jag tror dessutom att OM stjärnorna vill väl och OM framförallt Laporte inte låter sig lockas av Barcelonas lockrop KAN de närmsta åren bli riktigt roliga för Athletic. Lägg till dagens trupp 95:or som mittfältseleganterna Unai Lopez, Iker Undabarrena och Aitor Seguin, försvarsgeneralerna Oscar Gil och Yeray Alvarez, 97:or som strikern Asier Villalibre, offensive mittfältaren Inigo Cordoba och backarna Julen Arellano och Xiker Ozerinjauregi och sist men inte minst anfallren född 1998 Inigo Vicente, och du har en talanghatt som lovar guld och gröna skogar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar