När man inte trodde att tillvaron för Athletic Bilbao kunde bli mycket värre slutade alla motorer att fungera och det som man tidigare trodde var botten seglade i snabb takt upp mot ytan. Allt det som tidigare varit dåligt blev i gårdagens hemmamatch mot ukrainska Zorya bottenlöst uruselt. Ett Zorya som kvalitetsmässigt befinner sig ungefär i mittenskiktet av Segundan. Ett Zorya som på hemmaplan förlorade med 2-0 mot Östersund. Athletic spelade som ett knattelag där en spelare befinner sig på en helt annan nivå, där nio av tio utespelare enbart är där som styltiga statister. Det var som att ett otäckt virus spridit sig i laget. Stöttepelare som normalt sett alltid går att lita på såg i går ut att ha fått en stor klubba i huvudet. Att se Laporte och Aduriz göra sina sämsta matcher någonsin i Athletic-tröjan var smärtsamt att se. Vill man vara konspiratoriskt lagd var det som att matchen var riggad. Laporte tog inte ens de mest basala markeringar och Aduriz vägrade nästan demonstrativt att ta avslut som han i normala fall sätter i sömnen. Benat var inte i närheten av att slå en passning rätt och när Garcia på övertid missar öppet mål med två decimeter var det bara en bekräftelse på att nåt är jävligt ruttet i Bilbao. Det skulle naturligtvis också kunna röra sig om en spelarrevolt från lagets tunga pjäser. En protest mot en ledning som vägrar ge Kepa vad han vill ha, en protest mot en tränare som saknar idéer och snurrar runt i laget som om det vore just ett knattelag eller en protest mot en ledning som vägrar anställa en riktig lagledare. Det är inte så att det saknas giltiga skäl.
Men det fanns en ljusglimt, en liten ynka poäng med att se Athletic Bilbao. Den tionde spelaren som äntligen verkade ha hittat hem med sin talang. När övriga nio ägnade sig åt, vad de nu var de ägnade sig åt, tog den tionde tag i bollen, han drev den, han dribblade av sina motståndare och han slog öppnande passningar på beställning. Att hans nio lagkamrater hellre ville sitta inne och spela FIFA 18 var ju inte hans fel.
Iker Muniain debuterade i a-laget som sextonåring och de första åren gick karriären spikrakt uppåt. Få trodde att han efter att som nittonåring gjort narr av Manchester Uniteds försvar på Old Trafford skulle vara kvar i Athletic Bilbao speciellt länge. Men en allvarlig knäskada för några år sedan satte en stor stock i hjulet för den unge basken och utvecklingskurvan gick lite i stå efter det. Det är först det senaste året Muniain har kommit tillbaka till den han en gång var och under den här säsongsinledningen har han faktiskt sett bättre ut än nånsin. I ett sjunkande skepp har han varit den självlysande sjöjungfrun som fått omgivningen att åtminstone tillfälligt glömma att skeppet faktiskt sjunker.
Eftersom det är Athletic Bilbao, säsongen 17/18 vi talar om, förstår ni att det inte är ett Hollywoodslut som hägrar. I går var Iker Muniain en väldigt ensam människa. Han var överallt på planen och man riktigt såg hur frustrationen växte när lagkamraterna varken ville eller kunde bidra med nån form av konstruktivitet. Efter att under dryga nittio minuter, likt den överlägsne knattestjärnan, varit den ende i rödvit tröja som ville nåt ramlade han plötsligt ihop. Eftersom det inte var någon närkamp inblandad kändes det nästan som en protest mot lagkamraternas brist på engagemang. Men när han sedan fick bäras ut på bår förstod man att det var mycket värre än så. Hur länge Muniain blir borta är i nuläget osäkert men jag tror att vi ska ta det som ett bonus om han kan komma tillbaka framåt vårkanten.
Eftersom Athletics säsong verkar rökt redan i september borde fokus i det här skedet vara att stoppa blödningen. Det är naturligtvis inte Zigandas fel att han tackar ja till sina drömmars uppdrag. Men folket runt omkring måste ha förstått att det var en chansning att ge jobbet, internt, till någon med så skralt CV. Och nu när hela världen ser att Athletic Bilbao har havererat måste provanställningen upphöra. Jag vet inte om Bilbao Athletics Gaizka Garitano är rätt man att ta över a-truppen, men tillfälligtvis är det nog den enda lösningen. Garitano har en något vassare erfarenhet av att jobba med a-trupper och med tanke på den brist på kvalitet flera av a-lagsspelarna visar skulle det inte heller skada om han tar med sig delar av b-laget upp till a-laget. Har svårt att se hur spelare som Andoni Lopez, Jon Sillero, Peru Nolaskoain, Victor San Bartolomé och Gorka Guruzeta för att nämna några skulle göra det sämre än sina motsvarigheter i a-laget.
Att ersätta Cuco Ziganda och att komma överens med Kepa Arrizabalaga måste i dagsläget ligga högst upp på dagordningen för Athletics ledning. Om så inte sker är jag rädd att Athletic Bilbao för första gången någonsin kommer att spela i Segundan om ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar